Beslutet om Sture

I torsdags tog vi beslutet att inte behålla Sture. Igår fick han komma hem till kenneln igen. Vi är båda överens om att han är den bästa och finaste hunden vi någonsin träffat men vi känner ändå att vi tagit rätt beslut. Hur enormt tråkigt det än känns.

Även om vi var medvetna om vilket enormt jobb och ansvar det är med valp så kan man nog aldrig riktigt vara förberedd. Speciellt inte när man får hem en valp med en dags varsel, trots att man haft seriösa tankar på hund i ett år. Eftersom Sture var 12 veckor när han kom hem till oss låg vi redan en månad efter med träningen. Det är väldigt lång tid med tanke på hur mycket som hänt på den korta tid vi haft honom. Att sedan åka på semester i tre veckor kändes bara enormt korkat. Vi skulle missa massor och Sture (och vi) skulle antagligen få lida en del för det framöver.

Allergin kom och gick men blev lite sämre för varje dag. Inte jätteallvarligt, men ändå tillräckligt osäkert med tanke på att vi bor ganska litet. Wheaten är dock den ras som fungerat bäst hittills. Så eventuellt kanske vi får hem en wheaten någon gång framöver när vi haft mer tid att förbereda oss, inte har någon planerad långsemester och när vi har ett hus med en trädgård.
Men då kanske det blir en omplaceringshund som passerat valpstadiet (som är det värsta för allergiker) istället. När vi kommit hem från Bali kommer vi antagligen låna hem en vuxen hund från kenneln för att testa om det är någon skillnad.

Photobooth Sture

Sture och jag har photoboothat lite idag. Fast han var mest upptagen med att slicka eller bita på mina handkrämshänder. Han älskar handkräm.

(Just i denna stund hoppar han upp på mig bakifrån och biter mig i ansiktet. ”AJ!”, ”Loss!” och ”Nej!” är vad som oftast kommer från min mun numer.)

Monstret

Sture har fått nya smeknamn de senaste dagarna. ”Monstret”, ”Odjuret” och ”Grisen”. Han har börjat bitas så hårt att det nästan går hål i huden. Det gör så satans ont! Längtar efter skyddshandskar när jag ska försöka torka honom efter promenaderna.

De senaste två dagarna har Sture fått börja sova på golvet intill vår säng. Det är inte alls speciellt populärt. De första 45 min går han runt och gnyr och kikar på oss över sängkanten. Efter ett tag lugnar han ner sig och lägger sig snällt på sin kudde. Då och då måste man dock slänga ner en lugnande hand under nattens gång.

Sture sover

Har velat skriva en massa om Sture de senaste dagarna såklart men jag har haft så mycket att göra att det inte blivit av. Här kommer iallefall fyra bilder på Sture som sover. Han älskar att sova och har blivit en riktig knähund (fast det är roligast att bitas i knät).

Hundmässan

Åkte till Hundmässan idag och kollade på rasparaden och lite pryl- och hundmontrar. Sen åkte vi hem. Det var så mycket folk att man knappt kunde gå framåt, då tröttnar jag ganska snabbt.

Jag tror att jag får ta tillbaka det där jag skrev om Sture häromdagen. Att han är så lugn, försiktig och rädd. Han börjar bli så självsäker nu att han mest dampar runt och leker när vi är ute och går. Fast fortfarande lite rädd när vi möter bilar och annat konstigt. Så, kanske kan få användning av min bok snart ändå.

Sture var hos mamma och pappa idag när vi var på mässan. Det gick jättebra. Hemma hos dom finns inte lika mycket läskiga saker ute så där kan man till och med ha han lite lös ute i trädgården. Tror han börjar fatta att han heter Sture nu för han har blivit bättre på att komma när man ropar på honom.